Konsumtion

Efter lite själslig näring (se inlägg nedan) bar det av till Shibuya och Harajuku där de lite yngre och lite tuffare shoppar. När jag var där förra gången 2001 kände jag mig som 50 år, så nu var jag väl närmare 70. Men det var kul ändå och jag kom hem med både plagg och väska.
Varuhuset Tokyo Hands var en trevlig bekantskap. På party- och maskeradavdelningen kunde man bland annat köpa en Chewbaccadräkt för 5000 kronor.

Kultur

I Asakusa strax bredvid floden Sumida ligger Sensō-ji - ett rejält buddisttempel. Trots att det var "vanlig" tisdag var det hyfsad trängsel på gatan som leder från Kaminarimon (Åskporten) fram till templet. Gott om turister.
Bilderna:
1. Kaminarimon.
2. Shoppinggatan Nakamise som leder fram till templet. Riskakor och tingeltangel säljer bäst.
3. Själva templet Sensō-ji.
4. Lyckosam spådom. Jag lär bli både berömd och rik vilket ju känns bra.
5. Tvagning går före bön.

Frigång och telefon

Efter några dagar i landet var jag mogen att vandra utan ledsagare som en vanlig man. Naho vinkade adjö i Tsudanuma. Soloäventyret gick dock väl och jag lyckades även hitta hem igen.
Idag skaffades även ett par väldigt rosa/lila telefoner av märket Softbank.

Akihabara

Elektronikstadsdelen Akihabara bjuder på mycket stuff för den teknikintresserade. Datorer, köksmaskiner, mobiltelefoner, tv-spel... det mesta verkar finnas här.
Vi är på jakt efter en rejäl riskokare och genomsökte bland annat varuhuset Yodobashi-Akibas nio våningar (bilden). Vi såg mycket (bland annat två skåningar som hukade över en monter med high-techhörlurar), men ingen riskokare inhandlades. Det är ju lite lurigt att köpa elektronik då Sverige och Japan har olika volt. Köper vi en japansk apparat måste vi skaffa en omvandlare. Det finns riskokare som klarar svenska förhållanden, men kvaliteten på dem verkar si så där.
Jag kan ju noll om elektronik, så jag kastar ut frågan om det är enkelt att hitta en omvandlare samt pallar med cirka 500 watt i Sverige?

Ohanami

Då våren i Japan är tidigt ute var vi lite oroliga för att körsbärsblommen redan var över i Tokyoområdet. Men i Shinjuku fanns det träd som var sent ute, så vi tog tåget tvärs över stan och åkte dit. Och vi var ju inte direkt ensamma om att komma på den iden.

Mor och far

På fredagen bar det av till Abiko och påhälsning hos Nahos föräldrar. Det gick väl (enligt Naho).
Pappa Takeshi var en gemytlig gråhårsman som kunde hyfsad engelska, mamma Yoshiko mer tyst och leende. Jag vann Takeshis gillande genom att prata baseboll.
Gemensam middag åts på klassisk rullbandssushirestaurang (premiär för mig).
Dagens bilder: glassätning (med melon från Hokkaido), registrering i kommunhuset (ett måste om man tex vill skaffa bankomatkort), två suddiga figurer (jag och mamma Yoshiko) på väg in på sushistället samt inne på samma restaurang.

Framme i landet

Resan till Japan gick väl och utan strapatser. I Sydney byttes plan och operahuset beskådades som hastigast.
Landade på ett regnigt Narita strax före klockan sju på torsdagsmorgonen. Jag sammanfattar första dagen med ett gäng bilder.
Första måltiden: Sobanudlar, tågstationen i Makuharihongo där vi bor, hemmets porttelefon med kamera, kvällens dryck Chu-hi - blandning av juice och japansk sprit (ej sake) samt tv när den är som bäst.