Solna är ju en plats som sällan gör en riktigt glad. Idag var inget undantag.
Migrationsverkets väntsal är från början inte någon lycklig plats, det är den inte heller efter fyra timmars väntan. När så nummer 770 tutas ut får man träffa en kvinna som är hämtad från en Roy Andersson-film. Hon berättar att det är för tidigt att ansöka om förlängt uppehållstillstånd. Kom tillbaka i mars, annars riskerar ansökan försvinna i pappershögarna, låter hon hälsa. Vi önskade henne en god jul, gick och åt en korv och tog tåget hem. Väl mött i mars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter som om du var lätt irriterad. /eva/
Inte så farligt faktiskt. På sitt sätt var det en intressant dag.
Skicka en kommentar